Roffe kom till oss i oktober 2017.
Livrädd av alla rörelser och fötter och speciellt män var det svårt att få fysisk kontakt.
Tack vare en åtelkamera som vi satte upp i olika rum på natten kunde vi se att han var uppe och såg sig omkring när vi sov och genom att sitta på golvet utanför hans gömställe, sjungande vaggvisor, läsa högt ur reklambladen från olika mataffärer, vandes han vid att höra min röst.
2019 bestämde vi att det var omöjligt att Roffe skulle lämna oss för ett annat ”för alltid hem”.
Nu hade han blivit så tillgiven och trygg och verkligen gjort sig hemmastadd hos oss. Fast mest var det nog matte som förälskat sig så mycket att det inte gick.
Under åren har han tålmodigt lotsat andra jourkatter här hemma. Både visat vilka regler som gäller samt bevisat att med kärlek kan man bli kompis med alla.
I år kom nästa steg i Roffes utveckling. Att bli en riktig knäkatt. Gärna när matte sitter och arbetar hemifrån vid datorn där han tycker att hon ska sluta jobba och istället vara med honom.
På nätterna sover han på min arm eller i knävecket.
Mattes bästa vän!
